Little Red L: Två veckor

Himlen har öppnat sig igen, det är tredje gången idag. Minst, men då måste det betänkas att jag har sovit stora delar av dagen så det är mycket möjligt att jag har missat några gånger. Jag låtsas att jag är helt själv i Paris. Det är nästan så det lyckas, för det enda jag hör är regnet som smattrar på plåttaket. En trevlig omväxling mot att höra mina konstant gapande grannar.

Nikki har varit här i några dagar och hälsat på, helt underbart! Hade jag bara bedömt Paris utifrån de gånger jag har haft besök eller när jag och Frida har orkat göra något kul hade Paris fått ett väldigt fint betyg. Tyvärr är det inte så. Tyvärr så bedömer jag Paris utifrån min hemska praktik, utifrån alla otrevliga människor som jobbar där, utifrån hur svårt det är att göra någonting och utifrån att jag i stort sätt jämt är ensam och uttråkad.

Nu gör allt det där inget längre, för vid den här tiden om två veckor kommer jag att vara hemma. Jag kommer att ligga i min egen, underbara säng med min underbara Jens som kommer att försöka kväva mig med en kudde för att jag är för pigg för att sova. Jag längtar hem så intensivt att varje minut blir jättelång. Trots det så har den här veckan gått ganska fort och jag har lagt upp en krigsstrategi för att få de närmsta två veckorna att gå ännu fortare. Jag måste trots allt se allt viktigt Paris har att erbjuda!