Jag trodde aldrig någonsin
att det var möjligt att ha så här mycket hemlängtan! Att sakna kille, familj
och vänner är en sak, helt naturligt. Men att sakna Sverige? Det finns
ingenting jag inte saknar just nu. Så känns det i alla fall, även fast jag vet
att det inte stämmer. Jag saknar saker som jag inte ens har tänk på innan. Som
att vi uppskattar individualism i Stockholm. Vi är sura över alla brats som ser
likadana ut, men här ser alla ut så. Jag saknar att plocka jordgubbar på
självplocket. Jag saknar att det är ljust hela nätterna på sommaren. Jag saknar
det skarpa ljuset på våren. Jag saknar att kunna dricka kranvattnet.
Jag har tusen idéer i
huvudet och så mycket saker jag vill göra och få igång andra att göra. Jag vill
starta företag och bo på en gård och starta ett till företag på gården och
skaffa häst och snygga till potatislandet och få pappa att bygga den där
stugan. Det blir så många och att jag slutar där.
Jag ska byta lägenhet.
Det känns bra. Tror jag. Jag gillar verkligen mina kvarter, och jag gillar att
det tar en minut till tunnelbanan. Men å andra sidan så hatar jag att dela
lägenhet med myror och det är anses nog deprimerande att bara ha myror som
sällskap. Så om några veckor ska jag bli inneboende hos en knasig tjej på
jobbet. Att hon är knasig gör att jag tror att vi passar bra ihop.
Alla ni som är i Sverige,
ni är bra lyckligt lottade. Om ni dessutom får bo med den ni älskar och vara
nära er familj, galet vad glada ni måste vara! Kom ihåg det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar