Little Red L: Ensamvargar gör sig dåliga i flock

Den här kulturchocken det pratas om börjar bli ganska uppbar. De har slängt ihop ett par hundra elever under samma tak och av de hundra finns det ungefär tio stycken som jag inte blir galen på en gång eller jämt. De tio eleverna fattar att man inte springer över varandra för att få sitt vattenglas, de fattar att man inte behöver skrika som fyraåringar utan kan hålla en normal konversation och de vet vad respekt är och har för vana att visa det. Det är samma människor som hänger med på lektionerna och är intresserade av skolan. De är till och med så udda att de pluggar, inte bara på lektionstid, utan även efter lektionstid. Jag skulle vilja påstå att jag känner lite samhörighet med de här människorna.

Alla människorna i den här lilla klicken är svenska. Utom en, men hon är nästan svensk, hon är från Kanada. Självklart finns det flera som är trevliga, men överlag så förstår jag inte svårigheten med att uppföra sig. Jag trodde det var relativt internationellt. Svenskt hyfs är underskattat, inte minst av mig själv.

Ni kan inte ana hur mycket jag ser fram emot att äta en helt normal frukost. Till och med en klockan sju på morgonen i bråd rasket frukost. Bara det inte är fler än två människor där och jag är den ena.

Jag och Isabelle var på promenad vid vår Riviera, trevligt värre. Nästan så att man förstår varför folk åker hit.